Bilder

Bilder från tidigare aktiviteter i Romele konstförening

2018

Romele Konstförenings vandring i fotspåren efter Brunius och Zettervall, 22 september 2018

Bild 1. Brunius till vänster och Zettervall till höger.

Inledning

Helgo Zettervall och Carl Georg Brunius är två personer som i hög grad satt sin prägel på bebyggelsen i centrala Lund.  Promenaden från Mårtenstorget till Allhelgonakyrkan kommer att ta oss förbi deras viktigaste byggnader och platser.

Personerna

Axel Nyström (1793-1868)

Utbildad i Italien och Frankrike och hade fransk rationalism och nyklassicism som arkitekturideal. Nyström var vid det tidiga artonhundratalet Sveriges bäst utbildade arkitekt och knuten till Överintendentsämbetet (det som senare blev Byggnadsstyrelsen och nu SFV) och professor vid konstakademin. Sonen blev arkitekt och hans dotter gifte sig med arkitekten Scholander även han vid Överintendentsämbetet och akademin. Deras dotter Anna Scholander gifte sig med arkitekten Ferdinand Boberg. Nyström var en central person i Stockholms kultur liv och hade genom sin position stort inflytande på arkitektur och byggnadskonst i Sverige under lång tid. Nyström var arkitekt till de förändringar Brunius fick uppdrag att genomföra i Domkyrkan. Nyström ritade även det som nu är Historiska Museet och ombyggnationen av Lundagårdshuset. I samtliga byggen kom Brunius att ansvara för utförandet. Även Lunds Rådhus ritades av Axel Nyström.

Bild 2. Nyström och rådhuset i Lund.

Carl Georg Brunius (1792-1869)

Föddes 1792 i Tanum där fadern var prost och även drev tegelbruk som producerade en halv miljon sten vilket var stort för den tiden. Detta gjorde att Brunius kom att bli intresserad av tillverkning av tegel och kalkbruk såväl som mureri. Som student läste Brunius i Uppsala och Lund.  Han efterträdde Tegnér som professor i grekiska och blev även universitetets rektor.

Brunius skapade Kraftstorg genom att riva den delvis medeltida bebyggelse som då fanns där. Syftet var att i enlighet med tidens ideal skapa en öppen plats som skulle lyfta fram domkyrkan. Brunius utsågs till domkyrkoarkitekt 1837 och var det fram till 1859 då han avgick på grund av sin ålder. De arbeten Brunius gjorde baserades till stor del på ritningar utförda av Axel Nyström. I början gick samarbetet mellan de två bra men Brunius kom att få ett allt mer självständigt förhållningssätt till Nyström och Överintendentsämbetet. De största förändringarna Brunius gjorde på domkyrkan var att riva muren som avskilde högaltaret från lekmannadelen av kyrkan och bygga den trappa som nu går upp till högaltaret. Han rev och murade om flera strävpelare. Lyckosammast var dock restaureringen av kryptan. Brunius arbetade även med bruks- och tegeltillverkning och konstruerade en tegelugn i Torrlösa. Han lär även ha undervisat murarna. Exempelvis lärde han hantverkarna vid domkyrkorestaureringen att hugga kvadersten av sandsten. Något som Brunius själv lärt sig vid byggandet av Göta kanal. Han var föregångare när det gällde att dokumentera vad han gjorde. Det var flera medeltida landsortskyrkor han först dokumenterade och sedan lät riva. Hans byggen var organiserade som medeltida byggnadshyttor vilket även Zettervall kom att göra. Flera nutida restaureringsprojekt har varit organiserade som byggnadshyttor. Det påstås att Brunius dog av ett slaganfall orsakat av ett vredesutbrott när Zettervall lät riva domkyrkans södra torn. Om man vill besöka en Bruniuskyrka kan Torrlösa utanför Svalöv vara lämpligt.

Bild 3. Två hus skapade av Brunius, Biskopshuset till höger och Bruniushuset till vänster.

Hans Jakob Strömberg (1821-1872)

Läste i Lund och vid Teknologiska institutet i Stockholm. Arbetade från 1845 för Brunius och som arkitekt arbetade han i Brunius stil. Han ritade AF-borgen som stod klar 1851. Strömberg ritade även huset som nu är arkeologiska institutionen snett över Sandgatan, invigt 1853. Han ritade också sitt eget hus på Stora Tvärgatan. Strömberg flyttade 1860 till Göteborg där han sedan blev stadsarkitekt.

Bild 4. Två hus vid universitetsplatsen ritade av Strömberg.

 Helgo Zettervall (1831-1907)

Född i Lidköping 1831 avled i Stockholm 1907. Fadern var garvarmästare men gick i konkurs samma år som Helgo Zettervall föddes. Efter stadsbranden i Lidköping 1849 deltar Zettervall i återuppbyggandet av staden. Den förändras då från medeltida trähusstad till murad rutnätstad. Här avancerade han och arbetade även som byggledare. Detta fick Zettervall att utbilda sig till arkitekt vid konstakademin i Stockholm 1853-1860. Under utbildningen, liksom senare i sin verksamhet, har han stor nytta av sin praktiska erfarenhet. År 1861 blir han utsedd till domkyrkoarkitekt i Lund. Han kom att bo och verka i Lund i 20 mycket aktiva år. Till det som präglat Lund mest utöver ombyggnationen av domkyrkan räknas universitetsplatsen med universitetsbyggnaden, kirurgen, Allhelgonakyrkan och hans hem på Sandgatan. Zettervalls sista stora restaureringsprojekt blev Uppsala domkyrka. Detta projekt kom att bli mycket hårt kritiserat bland annat av Heidenstam i skriften ”Modern barbarism”. Redan innan projektet var avslutat hade synen på restaurering ändrats i grunden men då var det försent. Återinvigningen av uppsaladomen lär ha varit en mycket dämpad tillställning.

Zettervalls stil kännetecknas av variation och livfullhet ofta lätta och avancerade konstruktioner. Han var motståndare till typhus. Han lekte med skalor och proportioner. Använde en medeltida stil som var mer fri i förhållande till originalen jämfört med Brunius.

Bild 5. Uppe till vänster Palais d´Ask, till höger universitetsbyggnaden. Nere till vänster kirurgen till höger fönster på Allhelgonakyrkan.

Henrik Sjöström (1856-1934)

Arbetade som Zettervalls högra hand i Lund från 1874 och var ansvarig på plats fram till 1900 sedan Zettervall flyttat till Stockholm. Han ritade fysiska institutionen i Zettervalls stil. Sjöström ritade även flera bostadshus i Lund exempelvis norra sidan av Clemenstorget, 1890-tal (Bild 5). Dessa ger exempel på vad tegelindustri och murare kunde åstadkomma vid denna tid. Fasaderna är mönstermurade i rött maskinslaget tegel, gult förbländetegel och svartglaserat tegel och har cementdekorationer. Sjöström var även aktiv nykterhetsvän och ritade huset Wieselgrens minne på Kiliansgatan.

Bild 6. Hus ritade av Sjöström, Clemenstorget och fysiska institutionen, Pufendorfska stiftelsen. Den senare har drag av både Brunius och Zettervall samtidigt som den är proportionerad som en italiensk renässansvilla.

Striden om domkyrkorestaureringen Brunius Zettervall – Vad gällde det

Brunius tycks haft en förmåga att bli indragen i bråk om arkitektur. De som rekommenderade Zettervall var Nyström och Scholander och de hade sedan tidigare konflikter med Brunius. Att valet föll på Zettervall berodde på att han visat sig vara driftig och självständig vid restaurationen av domkyrkan i Västerås och därmed hoppades man att han skulle klara att hantera den stridbare Brunius. Dessutom visste säkert Nyström, Scholander som varit Zettervalls lärare att hans grundsyn var helt annan än den som präglat Brunius restaureringsarbete.

Brunius var förespråkare för romantiken och vurmade för medeltida byggnation som han ansåg vara överlägsen senare tiders byggande. Men han var även präglad av den, vid den här tiden dominerande klassicismen samtidigt som han kritiserar den stilen för att vara stel och trist. Brunius ville bevara och framhäva den medeltida domkyrkan. I den processen tvekade han inte att riva medeltida hus kring domkyrkan eller bryta ned och kasta bort antikvariskt värdefulla delar av inredningen som inte passade in i den bild som skulle lyftas fram. I den processen ansåg Brunius att klassisk bildning var nödvändig för att förstå vad som var ursprungligt och värt att bevara och vad som var av ringa eller inget värde. Till det senare hörde korstolarna från 1300-talet.

Zettervall var präglad av stilrenhetens ideal. Förebilden var den innovative och äventyrlige fransmannen Eugène-Emmanuel Viollet-le-Duc som och hans ombyggnad av Notre-Dame i Paris till något den aldrig tidigare varit. Målet var att bygga om till det man trodde var den ursprungliga tanken och så som man skulle byggt om man haft de resurser man hade under det sena artonhundratalet. Resultatet om man fick fria händer var att bygga om det historiska monumentet till en ren fantasiskapelse.

Brunius satt en tid på sextiotalet i domkyrkorådet och det blev ett kraftcentrum för motsättningarna.  Zettervall lade fram olika förslag och 1864 års förslag var så radikalt, att borgarna i Lund under Brunius ledning kom att engagera sig mot det. Konflikten blev mer personlig och Brunius och Zettervall valde konsekvent motsatt sida i de flesta frågor. Bägge herrarna ansåg att den andra parten var en okunnig klåpare och vandal. Zettervall saknade klassisk bildning och Brunius saknade teknisk utbildning.

Biskoparna Tomander och Flensburg ansåg att kyrkorummets utformning var viktig för den religiösa upplevelsen. De ville ha ett kyrkorum som fungerade som gudstjänstlokal och var inte främmande för total ombyggnation eller nybyggnation. Även för Zettervall var det viktigt att kyrkan fungerade som gudstjänstlokal.

Från akademisk bondby till modernism, Lunds byggstilar på 60 sekunder

De första årtiondena på artonhundratalet var Lund den akademiska bondby som Tegner beskrev. Det var först på 1880 talet det blev förbjudet att hålla kor och grisar i staden. Stadsbebyggelsen var främst små en och tvåvånings korsvirkeshus, som låg inbäddade i grönska på stora tomter med odlingar, ladugårdar och stall för hästar, kor och svin. Här exemplifierat med Sylwanska gården som flyttades från Lundagård till Råbygatan i mitten på artonhundratalet (Bild 7A). Det var studenternas hus och flyttades när AF-borgen byggdes. Huset är ett putsat ekkorsvirkeshus, avfärgat med gult ockrapigmenterad kalkfärg med vita fönsteromfattningar vilket var en vanlig färgsättning. År 1837 stod det av Axel Nyström ritade rådhuset färdigt (Bild 2). Det var putsat innan fasaden anpassades till Klas Anshelms Stadshall. Denna putsade nyklassicism kom att bli stilbildande i staden. Dessa hus är ofta två eller trevåningshus putsade och ljust avfärgade ofta med stenkvadermönster markerat i putsen. Så som huset till vänster i Bild 7B som byggdes på 1850-talet. Bild 3 visar ett exempel på Sandgatan där första våningen är från 1831. Det byggdes på en våning och ändrades till klassicism på 1850-talet. Vid denna tid byggdes även medeltidromantiska tegelhus i Bruniusstil. Ett exempel på detta finns vid Kraftstorg (Bild 7B huset till höger). Här har man använt tegel till fasader och billigare råsten till innerväggarna. Huset är nu biskopens bostad. Även Zettervalls tidiga byggnader i Lund hade en medeltidsromantiserande men friare karaktär så som observatoriebyggnaden i stadsparken (Bild 7D).

Sparbankshuset i hörnet Kyrkogatan Klostergatan i italiensk renässans var det första stenstadshuset i Lund och stod klart 1874 (Bild 7E). Detta hus innebar ett stort steg upp i volym, ambition och krav på hantverkskunnande. Synligt tegel var vanligt i Lunds stenstadsarkitektur som var återhållsam och ”gipsdjävulen” fick aldrig något starkt grepp. Några av de få hus som har kraftigt accentuerad putsfasad ligger vid Bantorget. Dessa avancerade fasader putsades vanligen av speciella murarlag. Runt sekelskiftet var natursten på modet. Två av få exempel är sandstensfasaderna på Grand Hotell och Holmbergs palats (granne med John Bull) vid Bantorget. Stenstadsbyggnationen avslutades i början på 19-hundratalet med Jugendstilen som i Lund finns både i blandning av puts, sten och tegel som vid Stenbocksgatan (Bild 7G). Men även rena tegelfasader som SE bankens hus vid Stortorget. Detta hus kan ses som murarglädjens variant av snickarglädje. Efter världskrigets slut är det under flera år stopp på byggandet. Under 20-talet kommer klassicismen åter. I Lund främst som stram tegelarkitektur med återhållsamma men tidstypiska dekorationer (Bild 7G). Här har tegelmodet ändrats från industriprecision till slaget tegel med råare yta. Ett exempel på putsad nyklassicism är det av domkyrkoarkitekten Wåhlin ritade huset på Kraftstorg med sin tidstypiska grå ädelputsfasad som skall motsvara domkyrkans grå sandsten (Bild 7B huset i mitten). Om man passerar när solen ligger på kan man se reflexer glittra i putsytan över porten. Byggandet går sedan över i modernismens släta putsytor, svängda balkonger och fönster. I Lund finns även tegelvarianten som detta hus vid Östra Vallgatan byggt 1939 och är ritat av Hans Westman (Figur 7H). Detta kan ses som början till modernistisk arkitektur i Lund. Under hela denna period byggs även enkla små putsade envåningshus och mindre tegelfastigheter oftast med återhållsamt formspråk.

Bild 7. Exempel på byggnadsstilar i Lund.

Promenaden

Kiliansgatan Bruniushuset Detta hus stod klart 1840 och är både ritat och byggt av Brunius. Enligt kulturportallund fick Brunius köpa tomten billigt eftersom den var vattensjukt och en person hade drunknat där något år tidigare. Den är ett kompromisslöst exempel på Bruniusstilen. Denna stil hämtar inspiration ur romantiken och är en protest mot klassicismen som Brunius ansåg stel och fantasilös. Det som är typiskt för Brunius byggnadsstil är det oputsade teglet, runda rosettfönster, romerska bågar, horisontella lister (gesimser), antydda pelare i fasaden (lisener) samt ett mittparti uppbyggt som ett torn.

Kraftstorg Detta torg skapade Brunius under 1830-talet genom att riva biskopsresidenset från 1645, flera medeltida byggnader på torget och ta bort Krafts kyrkogård som låg vid absiden. Syftet var att lyfta fram domkyrkan som han ansåg var den byggnad på platsen som hade högst kvalité och värde. Tanken att skapa en öppen plats kring ett monument var väl förankrad i tidens nyklassicistiska tänkande.

Historiska museet ritades av Axel Nyström i samråd med Brunius. Uppdraget att ansvara för bygget gick till Brunius som var kritisk till Nyströms ritning. Huset stod färdigt 1845 och var först avsett att bli biskopsresidens men det ändrades till att bli naturvetenskaplig institution. Detta kunde ske 1855 då biskopen flyttade till Biskopshuset som ursprungligen var institutionsbyggnad för kemi och fysik.

Domkyrkans absid är den mest välbevarade delen exteriören. Den restaurerades på initiativ av Gustav III. Främst Zettervall men även Brunius förändrade kyrkans exteriör. Brunius lät riva van Dyrens valvformade strävpelare vid södra korsarmen. Zettervall lät riva de medeltida tornen och byggde om korsarmarna. Även taken förändrades vid dessa ombyggnationer.

AF Borgen Den södra delen mot Tegnérsplatsen ritades av Brunius elev Strömberg och bär tydliga drag av Bruniusstilen. Huset stod klart 1851 och ersatte då Sylwanska gården som studenternas hus (Bild 1 och 3).

Lundagårdshuset var klart 1589 och överfördes till universitetet 1688. Trappan som Karl XII påstås ridit uppför byggdes 1732 då både Karl och hästen var döda. Huset byggdes om av Brunius efter ritningar av Axel Nyström. I ett tidigt skede trodde Brunius att huset var medeltida och hämtade inspiration från det till sitt övriga byggande. Det lätt anakronistiska romanska portalen är från 1839.

Palais d´Ask Huset ritades för läkaren professor Carl Jacob Ask och stod klart 1885. Grannhuset på Sandgatan ägdes av Asks far och dess fasad anpassades till det nya huset. Namnet, Palais d´Ask, kommer av att man såg det som professor Ask hade byggt sig ett palats.

Zettervalls hem var inflyttningsklart 1871. Huset var mycket avancerat med centralvärme samt rinnande varmt och kallt vatten. Zettervall hade sitt arbetsrum innanför fönstret nere till höger på husets framsida.

Biskopshuset är ritat och byggt av Brunius. Det var från början institutionsbyggnad för kemi och fysik men verksamheten blev för trångbodd och fick flytta till nuvarande historiska museet vid Kraftstorg.

Gamla Kirurgen invigdes 1866. Den är byggt i gult tegel från Lomma tegelbruk som etablerades av Kockum 1854. Storskalig industrialisering av tegelbruken var en förutsättning för den tegelbyggnation som sker i städerna under det sena artonhundratalet. Fasadteglet är här slaget och hårdbränt vilket ger stenen en variation i färg och form som ger ett karaktäristiskt liv åt dessa fasader.

Lasarettskapellet ritat av Zettervall och Sjöström klart 1887.

Universitetsplatsen skapades av Zettervall efter att Hårlemans botaniska park kunde flyttas till nuvarande Botan. På universitetsplatsen kom byggnaderna att på olika sätt samverka. Detta med byggnader som är sinsemellan mycket olika. Även fontänen med sitt stora gnejsfat från Kolmården är en del av Zettervalls omskapande av platsen. Slutresultatet är en Zettervallskt livfull och varierad miljö.

Universitetshuset Universitetet hade expanderat kraftigt och det behövdes en ny och större byggnad som skulle ersätta Lundagårdshuset som universitetsbyggnad. Här var arbetet organiserat som en byggnadshytta medeltida förebild, men även tidens krav på en mer industrialiserad byggprocess syns tydligt i huset, mycket är prefabricerat på verkstad och inpassat på plats. Gips och cementdekorationer var katalogvara och kunde beställas men även specialtillverkas, kassetterna i aulans tak, pelare i gjutjärn och sten, naturstensplattor är andra exempel. Aulans tak bärs upp av en lätt stålkonstruktion som möjliggör stora spännvidder med låg vikt. Invigdes 1882 med Oskar II som hedersgäst.

Palestra byggdes för musik och gymnastik. På platsen stod tidigare ett orangeri ritat av Hårleman. Dess murar lät Zettervall ingå i Palestra. Huset invigdes 1883.

Bredgatan med hus i Bruniusstil från 1850-talet, samt putsade korsvirkeshus från sent 1700-tal.

Allhelgonakyrkan invigdes 1891. Här kan man se tidens och Zettervalls entusiasm för starka och moderna material. Det industritillverkade förbländeteglet med sina exakta mått. Fönster i cementbruk, det är originalfönster, dopfunt i terazzo cement är fler exempel på moderna material.

Quennerstedts villa byggdes åt zoologen professor August Quennerstedt och stod klar 1874. När huset byggdes hade man här utsikt västerut troligen ända till Öresund. Enligt Bengt Lidfors ägnade Quennerstedt sin mesta energi åt hjältekungar och mindre åt zoologin.  Lidfors skrev  ”För honom är zoologiska institutionen i främsta rummet ett ärevördigt fornminne, en ättehög, dit han vallfärdar en, kanske två, gånger om året….” .

2017

Hallandsutflykt

2016

Den 9 oktober gjorde Romele Konstförening en resa tillsammans ut till Österlen och Mästarna Bakom Glaset. Svenska och internationella glaskonstnärer har bidragit till denna mycket fina utställning. I fina miljöer kunde vi beskåda de mest fantastiska och vackra glaskonstverk och här är ett litet urval av allt det som visades upp.  /ÖR

 

2015

 

2014

Prova på – Akvarell

Borås

Torna Hällestad

 

2013

2012

Borgeby